Efter att ha varit med om en eller flera skrämmande händelser som exempelvis olyckor, krig, sexuella övergrepp, fysiskt och psykiskt våld kan det vara svårt att må bra igen. Det är vanligt med stressreaktioner en tid efteråt, men för de flesta avtar reaktionerna. Emellertid kan reaktioner hos vissa individer kvarstå och växa till stora hinder i vardagen. Du kan då utveckla posttraumatiskt stressyndrom (PTSD).
Vanliga symtom på PTSD är påträngande minnen som inte lämnar dig ifred. Minnena kan komma som bilder eller sekvenser. Ibland kan dessa minnesbilder komma plötsligt och kännas så verkliga som om du upplever traumat igen, det kallas för flashbacks. Minnena kan utlösas av minsta lilla förnimmelse eller situation som påminner om traumat exempelvis ett ljud eller en doft. Att återuppleva händelsen i minnet igen kan ge kraftig ångest och stress i kroppen. Mardrömmar är också vanligt förekommande när man varit utsatt för något traumatiskt.
Att undvika situationer och människor som påminner om traumat eller att undvika att prata om traumat är vanligt när du varit utsatt för något skrämmande. Att undvika minnen och känslor kan också vara en vanlig konsekvens av ett trauma. Dock gör detta undvikande att du känner dig mer isolerad och då kan en nedstämdhet infinna sig. Tankar på att du inte klarar av något längre och att livet utanför dig själv är farligt bidrar till din isolering. Det är också vanligt med minnesförlust och att minnet kring den traumatiska händelsen är fragmenterad.
Personer som varit utsatt för något traumatiskt känner sig ofta spända i kroppen, är på sin vakt, är lättskrämda och lättirriterade. Att få utbrott av ilska och ha svårigheter med att koncentrera sig och sova är vanliga symtom på PTSD.
Har man haft PTSD under en längre tid kan man också få overklighetskänslor och självmordstankar. Det är vanligt att känna sig avdomnad i både kropp och känsloliv. Även känslor av skam och skuld kan förekomma. Om minnet av traumat inte sorteras och bearbetas riskerar man att fastna i dessa obehagliga återblickar och känslor. Det kan bli allt svårare att hantera sin vardag.
Det är viktigt att veta att det du upplever är fullt normala reaktioner på onormala traumatiska händelser.
Det finns olika behandlingsmetoder inom KBT som fungerar väl och har gott stöd i forskning när det gäller PTSD. Traumafokuserad KBT (TF-KBT) och Prolonged Exposure (PE). De bygger båda två på exponering för traumaminnen och är primära behandlingsmetoder för PTSD enligt Socialstyrelsens nationella riktlinjer.
Sekundär traumatisering
Professionella som i sitt yrke exponeras för traumatiskt patientmaterial är en högriskgrupp till att utveckla sekundär traumatisk stress. Exempel på yrkeskategorier är läkare och sjuksköterskor på akuten, polis, brandmän, psykologer, präster och personal inom socialtjänsten. Sekundär traumatisering är allvarligt och kan utvecklas vid indirekt exponering för traumamaterial och har likande symtom som PTSD.
Sekundärt trauma är en process som kan utveckla ett spektrum av psykiska hälsoeffekter hos den enskilda yrkesutövaren. Exempelvis känslomässig dränering, kognitiva svårigheter, socialt undvikande, påträngande minnesbilder, kraftig ångest och fysiska besvär. Konsekvenser av detta kan innebära långvariga sjukskrivningar. Det har visat sig i forskning att kontinuerlig handledning och terapeutiskt stöd minskar risken att utveckla sekundär traumatisk stress.